NULÄGESRAPPORT från NKINGA

NyheterSkapad av Margareta Edin 23 jul, 2009 10:33

För er som inte känner till mig så heter jag Magdalena Gross. Jag är sjukgymnast och sedan november 2007 jobbar jag på Nkinga sjukgymnastavdelning med rehabilitering och träning av personal.

Om du inte vet något om Nkinga och sjukhuset kommer här en kort beskrivning: Nkinga är en by 5 mil från närmsta lilla stad. Nkinga har vuxit upp kring sjukhuset vars frö såddes för mer än 70 år sedan av svenska missionärer. Sjukhuset har succesivt vuxit till att nu ta emot mellan 150 och 200 inneliggande patienter. De har fyra avdelningar: En mödravårdsavdelning där de bla har 3-6 förlossningar om dagen varav 1-2 kejsarsnitt. En kirurgavdelning med mycket frakturer. Vanligtvis ligger mellan 5-8 patienter med lårbensfraktur i sträck i 8 veckor. Medicinavdelningen behandlar alla möjliga tillstånd men ca 50 % av de inneliggande har HIV. Barnavdelningen kan ha mellan 30 och 90 barn beroende på om det är malaria eller diarretid. Desutom finns en operationsenhet där de utför ca 10-15 operationer om dagen. Det finns en avgiftsfri BVC-klinik på sjukhuset som också har en uppsökande verksamhet då de åker ut i byarna och vaccinerar och väger barn. Det finns även en avgiftsfri HIV mottagning där man erbjuder tester, rådgivning och medicinering. Patienterna har alla anhöriga som tar hand om dem på sjukhuset. De anhöriga förser dem med mat, hjälper dem med hygien och ofta är det också de som får se till att patienten får den vård de behöver. Anhöriga kan vara ifrån närmsta familjen men även ett barnbarn, moster eller farmor. De har en väldig samhörighet i familjerna och känner ansvar när någon är sjuk.

Mitt uppdrag är att få igång den sjukgymnastiska verksamheten här efter att den nästan helt legat nere ett tag. Jag kan fortfarande känna frustration över att mitt uppdrag som ju delvis är att utbilda instruera annan personal i sjukgymnastik inte kan utföras på det sätt som var tänkt från början. Jag har inte fått någon sjukgymnast att jobba tillsammans med, utan enbart en sjuksköterska som trots många goda kvalitéer inte har så lätt att ta till sig kunskapen om rehabilitering och träning. Trots detta har jag fullt upp om dagarna. Patienterna som jag träffar dagligen innefattar mängder av frakturer, brännskador ffa hos barnen, skallskador, misshandlade, trafikoffer, HIV-patienter och ryggmärgsskadade. Ibland träffar jag, även patienter som haft stroke, med förlossningsskador, cerebral pares, meningit, ormbett, vanliga rygg-, nack- el knäbesvär mm. Jag tar även hand om utprovning av gånghjälpmedel, ffa kryckor. Rollatorer är inte så gångbara på de afrikanska sandstigarna. Jag har under april månad haft en sjukgymnaststudent hos mig, vilket har varit mycket givande. Skönt att kunna diskutera saker med någon som förstår vad man pratar om.

Lite nytt från sjukhuset:

För närvarande finns det bara 4 legitimerade läkare på sjukhuset. Två av dessa har dessutom chefspositioner och därmed en hel del administrativa uppgifter. Det är mycket tufft för dem och jag vet inte hur mycket övertid det blir, men det de gör är beundransvärt. Trots svårigheten att få tag på personal som stannar under längre tid så har sjukhuset stora planer för framtiden. De vill få statliga medel och öppna en egen ortopedisk enhet som kan bli remissinstans för kringliggande sjukhus. Detta skulle naturligtvis vara fantastiskt om bara kvalificerad personal fanns att tillgå.

Sjukhuset har under de senaste åren med hjälp av bla Hans och Greta Johansson utrustat en tandklinik. Under hösten och första delen av våren var den igång med en anställd ’dental assistant’. Som det är med majoriteten av personal som kommer utifrån så stannade han dock inte kvar. Tänder är ett eftersatt område här i Tanzania.

Sjuksköterskeskolan fortsätter att utbilda barnmorskor, och det har varit rekordmånga elever och med lärarbrist har det inte varit lätt. En lärare avled av en stroke för inte så länge sedan och andra slutar eller går i pension. Utbildningen har dock nu från hälsoministeriets sida kortats ner från 4 till 3 år. Effekten borde ju bli fler sjuksköterskor men med något sämre utbildning, men det får framtiden utvisa. Vi har det senaste året haft 8 nyutexaminerade sjuksköterskor från en annan sjuksköterskeskola. Dessa har varit en god tillgång.

Mitt uppdrag här på Nkinga börjar närma sig sitt slut. I september åker jag hem till Sverige igen och har då tyvärr ingen sjukgymnast att lämna över sjukgymnastiken till. Jag har dock haft en fantastisk period här då jag har fått lära mig att se livet och sjukvården ur ett nytt perspektiv. Jag har fått möta många fantastiska hängivna människor och jag är mycket tacksam för det jag fått uppleva.

Nkinga Juli 2009

Magdalena Gross

Utdrag från Magadalenas resdagbok från Nkinga

NyheterSkapad av Margareta Edin 23 jul, 2009 10:24

Här följer några utdrag från Magdalenas resdagbok på nätet

– Jag har under lång tid tränat med Nicolaus, en kille med infektion i skelettet. Han fick flera patologiska frakturer pga detta och ryggen angreps också. Han har nu legat i 5 veckor och har gått från att se ut som en skrämselpropaganda för svältande barn i Afrika till att nu ha kommit igång och gå och cykla på motionscykel. Riktigt härligt att se honom le.

– Jag brukar alltid säga till alla som kommer till Nkinga att här inte finns några farliga djur mer än skorpioner och spindlar. I mitt förra brev skrev jag dock om en kille som blivit stångad i magen av en buffel (han klarade sig bra). Vi har nu fått in en kvinna som fått hela ena handen avbiten av en hyena. Dessutom har vi ju alla ormbitna patienter. Fast jag tror nog ändå att den absolut farligaste varelsen är människan, så många misshandelsfall som vi får in

– Livet är gott, världen är stor. Här sitter vi jag och min” … dator. Jag surfar nu trådlöst hemma i vardagsrummet. Otroligt skönt. Det kommer därför att vara lite lättare att nå mig via Skype för er som har tillgång till det.

– Flickan med tumör i låret som jag bad om förbön för i förra brevet vet jag tyvärr inte alls hur det gick för. Flickans pappa som var en utbildad man, lärare, vägrade att låta flickan bli amputerad. Orsaken var att farfadern som inte alls var där, vägrade och ville försöka hos några traditionella medicinmän först. Antagligen var han en mäktig man och pappan hade inget att sätta emot. Jag tömde all min energi på att försöka övertala pappan i 2 h men utan resultat. I detta land är föräldrarnas rätt större än barnets.

– En 18-årig flicka som gick andra året på sekundärskolan blev plötsligt gravid. Fadern var gift och fruns släktingar kom med en panga (machete) och högg ihjäl systern (de tog fel tror jag), och högg min patient i skallen. Hon fick missfall i 8e månaden, och mycket allvarlig hjärnskada. När man ser röntgenbilden kan man inte förstå att hon lever. Otroligt nog återhämtade hon sig och det var i första hand språkcentrat som blev påverkat. Hon hade svårt att komma ihåg även enkla ord och att läsa var omöjligt. Jag fick därför jobba som logoped i några veckor, att lägga till alla mina andra yrkesroller.

– Igår kom det ännu en patient med nackfraktur och förlamning i hela underkroppen. En utmaning för mig, men troligtvis blir han dock förflyttad till ett större sjukhus med bättre möjligheter. Idag fick vi in en patient som blivit stångad av en buffel och tarmarna hängde utanpå. Får se hur det går för honom.

TACK Magdalena för ALLA dina intressanta dagboksanteckningar.

Svenska ssk besökte Nkinga

NyheterSkapad av Margareta Edin 10 jun, 2009 20:58

Under vår vidareutbildning till barnsjuksköterskor åkte vi i april ett par veckor till Nkinga och gjorde studiebesök inom sjukhusets barnsjukvård. Vi var på barnavdelningen, mödra- och barnhälsovården och förlossningen. Vi fick verkligen se och lära oss mycket på kort tid. Under april var barnavdelningen överfull med många barn med malaria. Många var tyvärr svårt sjuka. De få sjuksköterskor som jobbade hade verkligen fullt upp. De gjorde ett bra jobb men de skulle nog behövt lite fler händer. Prematuravdelnigen var också full med ungefär 15 bebisar. Vi hade med oss lite bebiskläder till de små vilket uppskattades av mammorna.

En morgon när vi var på förlossningen låg mammorna på rad, förlösta och oförlösta. Vi kom lagom till en ung kvinnas krystvärkar och fick vara med om hela förlossningen. När bebisen kom ut var den mycket blek och hängde livlöst i barnmorskans hand. Med lite hjälp från oss alla kom den igång och skrek till sist. Det var en märklig känsla att stå och hålla ett liv i sin hand. Det var nyttigt att se hur mycket man kan göra trots att all avancerad utrustning vi har i Sverige inte finns där.

Jenny Olofsson och Eva Svensson

Två MR-pris till systersjukhus

NyheterSkapad av Föreningen Nkingas vänner 09 jan, 2009 15:22
Läkaren Denis Mukwege vid Nkingas systersjukhus Panzisjukhuset i Kongo-Kinshasa har tilldelats både FN:s pris för mänskliga rättigheter och årets Olof Palmepris.

Han är känd för sina stora insatser för att hjälpa kvinnor som våldtagits i kriget och för att motverka övergreppen.

Som Nkingas vänner gratulerar vi Denis Mukwege och Pansi till denna bekräftelse från omvärlden och gläder oss över att vi är vänner.

Några talar till och med om att han borde nomineras till Nobels fredspris. Och visst stödjer vi det förslaget 🙂

Startskott för Nkingas Vänner

NyheterSkapad av Margareta Edin 22 nov, 2008 18:15

Blog Image

Vem kunde ana våren 2006 när ovanstående bild togs hemma hos Helene o Torsten Norberg att vi skulle vara med om att bilda Nkingas Vänner Nov. 2008.

Deras resa till Tanzania för två år sedan satte igång ett enormt engagemang för landet och Nkinga.

Det känns fantastiskt bra att vi fått ett redskap att kunna informera om allt som händer på och runt Nkinga Mission Hospital i Tanzania.

Vi som satt igång detta önskar att vi på något sätt ska tillsammans med många fler kunna stötta och uppmunta den verksamhet som pågår på Nkinga.

Vi är många som arbetat där , andra har gjort korta eller längre besök och många studenter har kunnat göra sin praktik där.

Jag har ett stort hjärta för Nkinga och hoppas nu på att många fler vill vara med på tåget.

Tack för hjälpen!


I Tanzania har man inte moderna insulinpennor. Men Nyamizi klarar det bra.

Idag kom Nyamizi på återbesök efter 3 veckor hemma i sin by. Jag hittade henne på mottagning i fullfärd med att ta sina insulinsprutor. Hon var så glad och stolt . Vi kommer att kolla henne ett par dagar för att följa blodsockret innan hon får återvända hem. Allt verkar ha funkat bra där hemma och verkar må utmärkt.

Igår kom Nyamizis pappa för att själv höra vad doktorn har att säga efter att ha kollat henne i 2 dagar. Han kom på cykel denna gång den långa vågen. Doktorn var nöjd med blodsockervärdena.

Han berättade hur glada hela familjen och faktiskt hela byn var att se Nyamizi åter hemma, De trodde ej sina ögon att det var samma tjej som hade åkte iväg till sjukhuset i juli, blind ,mager och så sjuk, Han tackar o tackar för ALL hjälp de fått.

Hon åker ny hem igen med sin låda med sprutor och flaskor med Novolente och
Actrapid och kommer på återbesök om en månad.

TUSEN TACK alla ni som gjort det möjligt att hjälpa Nyamizi. Nkingas Vänner har nu betalt 4540 kr för hennes vård och behandlingar från Juli-Dec 2009.

Framöver kommer hennes Insulin kosta 20000 TSH per månad, sprutorna 18000 TSH = totalt ca 210 SEK + bussbiljett 40 SEK

Hälsningar
Margareta Edin

Zanzibarzemester


Vi åt nyårsaftons middag på Zanzibar utomhus i fullmånens sken. Vid 12 slaget kunde vi se ett fyrverkeri från ett ställe alldeles bredvid.

Generatorn gick morgon och kväll men bara till ca 22:00. Sova utan fläkt ej är lätt i denna fuktiga värme särskilt när det var helt vindstilla så gott som hela nätterna.

Maria försökte sova ute en natt, men både hon och sängkläder var dyblöta .

Trots detta hade vi det mycket härligt i de varma böljorna och den mysiga miljön. En dag åkte vi båt till en stor sanddy långt ut. På återfärden hamnade vi mitt ibland delfiner. Tyvärr ej så lätt att fånga dem på kort.


Ett nytt nöje verkar vara att draksurfa.

Vi besökte Stone Town några timmar på fredag innan vi tog båten till Dar på eftermiddagen.
Maria besökte slavgrottorna vid Anglikanska kyrka, medan jag handlade lite i Shangelia shopen hos Birgitta Karlsson.
Naturligtvis shoppade vi lite men vi orkade ej gå långt in i gränderna pga av värmen och alla generatorer som släppte ut avgaser och oljud.

De två sista dagarna bodde vi på Ndame i Paje ett ställe jag gillar. Dei ligger på östra sidan av ön. Där fanns Mzee Ali på plats som vanligt och höll just på att laga en säng.

Kvinnorna fanns på plats när det var lågvatten och jobbade med sina alger som sitter på rep och växer till sig. Det tar 3 veckor innan de kan plocka av dem.

Nu får ni kolla mina Zanzibar bilder och kanske längta dit.

God fortsättning på 2010

Maggan
som vilar ut på Zanzibar

Gott nytt Nkinga-år!


Värsta stället: Vart tog vägen vägen?

Vilken resa det blev till Arusha. Det regnade. På många ställen satt bussar och lastbilar fast. På det värsta stället fick man vara ca 10-15 personer för att skjuta på personbilen före oss i ca 200 m. Niclas njöt att han fick köra denna sträcka. Vi kom igenom galant. Resan tog oss dock tolv timmar. Vi lämnade familjen Lindgren i Arusha.

På väg till Marangu hade jag och Maria turen att få se Kilimanjaros topp i vackert kvällsljus. Vi bodde i Reines o Anita Rydells gäststuga. Ett fantastiskt hus han byggt i branten där ingen trodde det gick att göra något. De bor där på Kilimanjaros sluttning från september till maj varje år och har en fantastisk kontakt med människorna som bor där omkring.

Ett tredagars barn- och ungdomsläger pågick i den lilla kyrkan. Det var första gången man hade det. 60 barn med ledare intog varje eftermiddag tomten och alla terasserna nedanför deras hus där de lekte och hade jättekul.

Vi tog en promenad på de branta slingrande stigarna i omgivningarna och träffade en granne, 92 år gammal med fru på 76 år. En kille visade sina ankor och andra sina kor som de hela tiden har inlåsta i sina bås. Tyvärr har de flesta i dessa trakter så små åkerplättar att många aldrig har tillräckligt med mat.

Vi begav oss också till ”gaten” till Kilimajaros nationalpark, där många börjar sin ”klättring” upp på detta magnifika berg. Vi kom precis när ett gäng bärare och guider sjöng och informerade några som skulle ge sig av. Kul!


Här köper man ananas!


Jackpotfrukt är stora bumlingar!

Onsdag körde jag till Dar. Efter vägen tog jag kort på jackpotfrukt och köpte naturligtvis annanas i Chalinzi.
Berättar snart om dagarn på Zanzibar dit vi kom på Nyårsafton. Gott Nytt År önskar jag ALLA mina Vänner!

Maggan Edin

 

Dan före dan på Nkinga

Idag på morgonrapporten ville Dr Kilunga att vi alla skulle få höra vilka
framsteg patienten Frank gör. Han är en ung kille från Urambo som ramlat ner
från ett mangoträd för 4 veckor sedan. Röntgen visade att han fått en fraktur
av ?the odontoidprocess, C 2, Frank lades i skallsträck (man gjorde hål i sänggaveln för att kunna hänga vikter där).

Han kunde då ej röra varken ben eller armar. Efter 4 dagar kunde han röra på hö
underben , efter 7 dagar även armen ,efter 10 dagar vä ben och efter 3 veckor
även hö arm.
Kilunga tackade Dr Kalvin ( ny doktor) som med oprationspersonalens insats
och sjukgymnasten Tembas enträgna träning nu efter 4 v kunnat ta bort
sträcket.

Skönt att man även talar om när det går bra. Ofta blir det att man hela
tiden påpekar och talar om det man borde ha gjort bättre.
Jag besökte Frank på fm och han kunde verkligen röra på sina armar och ben, Han
sken som en sol. TYVÄRR saknar Temba en halskrage så imorgon får vi försöka tillverka en.

ÄNTLIGEN äntligen får diabetes flickan Nyamizi skrivas ut och åka hem till familjen till jul. Mamman kom för en dryg vecka sedan och hälsade på..De har ej träffats sedan
inläggningen i juli.Va glad Nyamisi . Det visar sig att mamman fött 10 barn /
(ej 4 som pappan sagt) Hon hade sitt yngsta barn med ca 1 år gammalt. Hon
skrivs ut med både långtidsverkande och snabbinsulin . Hon måste dock komma
åter om 2 v. Gissa om hon är glad.

Engelska Ambassadören ringde imorse och letade efter en Engelsk familj som
varit med om en bussolycka påväg från Dar via Itigi och shortcuten till Tabora.
Efter ett dygn på regionssjuhuset I Tabora körde de dem hit. Idag ville man
från Ambassaden att de skulle flygas till Dar och Muhimbili sjukhus , men de
vägrade och vill absolut stanna här. De var på väg till mannens mamma i Urambo
som han ej sett på 14 år.De har två barnbarn med sig som klarat sig bra.

Jag visade idag NNTC ( sjuksköterske skolan) på fm. för Maria. Då blev jag
glatt överraskad av att de 19 datorerna Mr Stenius från Gnesta har fixat
finns nu på plats i Biblioteket.
Hurra, Hurra !!!!!!

Ja dan före dan är det ju och många försöker köpa sig en höna till julfirandet. Kolla här vad jag mötte idag. Jo de nya doktorerna försökte pruta på hönorna. De tyckte att 7000 TSH var för mycket. PÅ NNTC stod personal och dividerade om att 5000 TSH var för mycket. Hur det slutade har jag ingen aning om.

Julgransbelysningen pajade igår när granen föll pladask i golvet och en lampa
gick sönder. Det blev någon slags kortslutning, Jag blev verkligen ledsen och
sedan arg på mig själv att jag kunde bry mig så mycket för att en julgransbelysning ej lyste.
Kan ni tänka er Andrew vår sjukhustekniker kom förbi och ville försöka fixa
ljusen. Helt otroligt HAN fixade det.

Ikväll har jag hämtat Niclas och Paulina Lindgren och deras barn. De har åkt
buss från Dar . Åkte redan kl 4.00 till busstaionen och kom ca 20:00 till Ziba
trötta, hungriga men glada att vara framme. I tre dagar vill Niclas visa sin
familj Nkinga där han bott många år av sin barndom.Jag bjöd på Viltgryta +
potatis gratäng och fruktsallad.

23 Dec 2009
Maggan