Värsta stället: Vart tog vägen vägen?
Vilken resa det blev till Arusha. Det regnade. På många ställen satt bussar och lastbilar fast. På det värsta stället fick man vara ca 10-15 personer för att skjuta på personbilen före oss i ca 200 m. Niclas njöt att han fick köra denna sträcka. Vi kom igenom galant. Resan tog oss dock tolv timmar. Vi lämnade familjen Lindgren i Arusha.
På väg till Marangu hade jag och Maria turen att få se Kilimanjaros topp i vackert kvällsljus. Vi bodde i Reines o Anita Rydells gäststuga. Ett fantastiskt hus han byggt i branten där ingen trodde det gick att göra något. De bor där på Kilimanjaros sluttning från september till maj varje år och har en fantastisk kontakt med människorna som bor där omkring.
Ett tredagars barn- och ungdomsläger pågick i den lilla kyrkan. Det var första gången man hade det. 60 barn med ledare intog varje eftermiddag tomten och alla terasserna nedanför deras hus där de lekte och hade jättekul.
Vi tog en promenad på de branta slingrande stigarna i omgivningarna och träffade en granne, 92 år gammal med fru på 76 år. En kille visade sina ankor och andra sina kor som de hela tiden har inlåsta i sina bås. Tyvärr har de flesta i dessa trakter så små åkerplättar att många aldrig har tillräckligt med mat.
Vi begav oss också till ”gaten” till Kilimajaros nationalpark, där många börjar sin ”klättring” upp på detta magnifika berg. Vi kom precis när ett gäng bärare och guider sjöng och informerade några som skulle ge sig av. Kul!
Här köper man ananas!
Jackpotfrukt är stora bumlingar!
Onsdag körde jag till Dar. Efter vägen tog jag kort på jackpotfrukt och köpte naturligtvis annanas i Chalinzi.
Berättar snart om dagarn på Zanzibar dit vi kom på Nyårsafton. Gott Nytt År önskar jag ALLA mina Vänner!
Maggan Edin