Igår var det bröllop. Andrea, son till Louise, gifte sig med Sophia. Ni som jobbat på Nkinga kommer ihåg henne. Hon jobbade hos Margit, Bodil och även Tuula tror jag. Hon jobbar nu i sjukhusets gästhus sedan många år.
När jag kom till Nkinga i jan 1983 hade Andreas pappa mycket tragiskt dött. Han jobbade som vakt på sjukhuset. Andrea var då knappt ett år gammal tror jag.
Bodil och jag glömmer aldrig vår förtvivlan när några släktingar till pappan som bodde ca 15 mil härifrån tog honom som ca 5 åring från mamman. De tyckte det var deras pojke. Han kom åter så fort han blev lite större. Han älskade sin mamma och ville bara vara med henne. Jag har följt Leusi och hennes Andrea sedan dess.
Andrea är nu bilmekaniker och jobbar på sjukhusets verkstad. Bruden har i flera år jobbat hos vår biträdande matron Mary Swai. Hon ordnade ett ”Kitchenparty” i torsdagskväll för Sophia och ca 100 kvinnor kom och firade.
Ja som vanligt är bröllopen helt kaotiska i våra ögon. Jag blev ganska upprörd när jag kom till kyrkan 10:30 igår. Kyrklockan hade ej ringt som brukligt. Man hade ändå börjat och brudparet hade redan tågat in i nästan en tom kyrka. Folket hade ännu inte kommit.
En fullastad pickup kom samtidigt som mig med släktingar från Mwisi. Visserligen stod det i inbjudan kl 10:00 men idag gällde visst inte Afrika time. Kyrkan brukar vara överfull av förväntansfulla vänner och andra nyfikna .Det blev också så efter en stund.
Detta blir nog en ”baraza” om detta nu efteråt.
Det blev dock som vanligt en livlig tillställning med mycket sång, dans och gjädjetjut hela tiden. Går ej att beskriva – måste upplevas. Efter det att de tu sagt ja till vararndra och växlat ringar släppte alla hämningar. Man dansade runt brudparet där framme och viftade med sina skynken. Kvinnorna ”spelade” också med tungorna så de rätta glädjetjuten formades.
Brudparet for iväg efter vigsel i en smyckad bil med rosa- lila rosetter och kvinnorna dansade sin”masesa masesa” dans efter dem. Festen i Erland Jonsson Hall började sedan kl 12:30 som inbjudan meddelat. Jag tror att vi var minst 300 personer. Bröllopstårtorna fanns på plats i den gamla omgjorda sjuhusvagnen och liksom annan dekoration gick allt i rosa.
Det blev ett härligt skådespel när det blev dags för presenter. Alla gästerna i olika grupper dansade fram med sina olika presenter i händerna . Det var en kopp, en tallrik,en slev, tyger,en suferia eller något annat i handen medan andra istället hade en slant de lämnade på fatet framför brudparet.
När maten skulle serveras kom grytorna direkt från eldstaden dragna på en stor kärra. Det bjöds på vitt ris, pilau-ris och köttgryta (en hel ko hade säkert slaktas på morgonen) och en ”soda” att dricka.
Mina bordskavaljer Göran o Calle (läkarstud. här på besök) fick stora ögon när de såg de stora portioner man kom tillbaka med från matkön.
Vi fick vara lite påstridiga för att endast få en liten portion.
Louise var så glad och stolt när vi sedan vinkade av brudparet.
Maggan