O
Ortopeden Bengt Herngren tillsammans med John Bundala
”Vi dvs. min fru Inger och jag återvände denna gång till Nkinga för en månads arbete för Skandinaviska Läkarbanken (SLB). Jämfört med då vi kom till Nkinga första gången 1988 har vi under åren kunnat se att mycket har förändrats, huvudsakligen till det bättre för människorna i den här delen av Tanzanias inland. Tillsammans med Johannes Eriksson, trainee från SLB och ST-läkare i ortopedi, tillsammans med hans fru Anna, sjukgymnast som gjort en del av sin utbildning vid Tumaini University i Moshi förutom att hon har delar av sin uppväxt i Tanzania samt deras lilla dotter Märta, drygt 1 år gammal, bodde vi som en riktig afrikansk ”extended family”.
Detta var 4:e gången för Johannes att komma till Nkinga sjukhuset men första gången som färdig läkare. Vi hade en fin tid och fick lära känna många fantastiska människor. Anna följde arbetet på sjukgymnastiken och Inger var bl.a. med ute i några byar i samband med en uppföljning av ett pågående projekt som syftar till att minska mödradödligheten.
Johannes och jag arbetade bl.a. tillsammans med Dr Kilunga (som arbetat vid Nkinga sjukhuset sedan 1977). Han är nu den mest seniore kirurgen på sjukhuset och har alltsedan sin pension fortsatt att arbeta som tim anställd. Han är och har alltid varit mycket intresserad av att lära sig mer i sitt yrke och är förstås fortfarande en av stöttepelarna på sjukhuset, trots sin ålder (63 år i år). Dr Kilunga opererade mycket framgångsrikt en liten flicka för två år sedan med en medfödd fotdeformitet (klumpfot). Han visade flickan nu när jag var tillbaka och hon behövde nu endast lite justering som komplettering till ett redan mycket gott kirurgiskt arbete. Vid den första operationen var en annan gammal trotjänare vid sjukhuset, John Bundala, med och hjälpte Dr Kilunga och det var en stor glädje för mig att nu även få återse honom i ett fortsatt gott hälsotillstånd trots sina 76 år (han slutade arbeta för 2 år sedan).
Dr Johannes Eriksson, trainee från Skandinaviska Läkarbanken, opererade denna gång flickan, med gemensam assistans av mig och Dr Kilunga, med ett par enklare sen förlängningar av stortåns långa böjsena respektive en mindre muskel på stortåns insida tillsammans med förflyttning av senfästet för den starkaste muskeln som lyfter upp foten när vi går (så vi inte snubblar på tårna/framfoten). Det var en mycket positiv upplevelse att se hur flickan fått så god hjälp vid sjukhuset och att vi nu kunde överföra lite ytterligare kunskap under vår korta tid här i Nkinga till glädje för flickan och hennes familj. / Bengt Herngren”